♥Annie

När jag var liten trodde jag nog lite att man var oövervinnerlig. Inget ont kunde hända mig. Sedan lärde jag mig att så visst kunde vara fallet. Min bror körde in i/krockade med en bil och hamnade på sjukhus, då var jag 8 och insåg vitsen av cykelhjälm...

Ju äldre jag blir och ju mer "olycka" man ser och hör om i ens närhet ju mer inser jag hur kort livet faktiskt är.
Jag har en moster som kämpar mot bröstcancer, andra släktingar som har överlevt den biten, vår älskade Baileys som fick somna in för ett par månader sedan och vänner som drabbats på ena eller andra sättet. När jag var hemma senast berättade mina föräldrar att en kusin till mig fått en massiv hjärnblödning och avlidit ett halvt dygn senare. Jag har bara träffat henne fåtalet gånger och hon är äldre än mig (hon har barn som är mellan mig och min syster åldersmässigt).. Men man får sig verkligen en tankeställare om hur skört livet är! Så ta vara på era nära och kära!